När brytningen av diabasen inleddes blev detta en stor omvälning för dåvarande Örkeneds kommun. Den tyngre industrin ledde till löner och skatt i kontanta medel, tidigare hade människor livnärt sig i stor utsträckning som jordbrukare.
Befolkningen ökade också då industrin krävde kvalificerade stenarbetare. År 1897 hade kommunen 4285 invånare, 1913 hade invånarantalet vuxit till 4948 personer. Detta trots den pågående stora svenska utvandringen till framförallt amerika. Våren 1890 påbröjades brytning i Gylsboda av firman Hugo Gerlach i Varberg. I september skrevs kontrakt för brytningsrättigheter mellan ingenjör Gerlach och bonden Bengt Niklasson. Detta löpte över 40 år och bolaget skulle betala 2kr per kubik svart diabas. Ett garantibelopp på 200kr årligen fanns med i kontraktet.
Verkmästare Nils P. Palmé såg till att svängkranar inköptes och lockade arbetare från Bohuslän, Halland och Småland. Anledningen till att brytningen började i Gylsboda kom sig av att diabasen låg i en ås som sträckte sig över marknivån. 1896 tog Svenska Granitindustri AB i Stockholm över brytningen, detta i sin tur gick senare över till AK Fernströms Granitindustrier.
1902 satte man igång brytningen i Hägghult, det som idag kallas Svarta bergen. De första stenarbetarna i Gylsboda hade en timpenning på 10 öre (ca 6kr omräknat i dagens penningvärde), och arbetsdagen under sommaren var 11 timmar. En daglön omräknat i dagens penningvärde hamnade alltså runt 66kr. Bilden är från Gylsboda stenbrott och är daterad till 1893. Verkmästare Palmé syns på bilden längst till vänster, han köpte gården Berghem som ligger bara nån kilometer väster om det norra brottet. Örkeneds kommun kom senare att gå samman med Osby kommun 1973.
