Gylsbodagårdarna

Namnet Gylsboda betyder bodarna eller fäbodarna vid gylet, det vill säga Gylsbodasjön. Det vart ganska sent som den ensliga bygden här uppe fick fast bebyggelse. Den tidiga dokumentationen av gården är osäker. Först omkring 1600 finns uppgifter om att ägaren till gylsbodagården hette Thomas Hannen. Skåne var danskt vid denna tid och blev svenskt vid Roskildefreden 1658. Det var många år av oro och det är först vid tiden kring snappehanekrigen 1676-1679 som det finns en beskrivning av gården. Efter detta krig blev gården ett kronorusthåll vilket innebar att gården skulle föda en ryttare med häst åt Södra Skånska kavalleriregementet. Man levde på naturahushållningens tid, där den odlade jorden på omkring 6 tunnland gav gårdsfolket deras bärgning. Kor, oxar, svin och hästar föddes upp på gården. Sommartid betade djuren fritt i skogarna, som vid denna tid bestod av björk, bok och ek. Humleodling, jakt och fiske gav ett extra tillskott till hushållet. År 1808 delades gården mellan bröderna Pehr och Jöns Persson och nya gårdsbyggnader uppfördes söder om den gamla gården. Gårdarna friköptes från kronan och blev nu skattehemman. Vid 1800-talets början fanns det minst fyra torp under gården och ytterligare torp byggdes senare upp. Det mest kända torpet var Blissingetorpet, vars ägare och söner tillverkade de berömda blissingebössorna. Torpet ligger cirka en kilometer söder om Gylsboda och förvaltas av Örkeneds hembygdsförening. År 1890 upptäcktes stora fyndigheter av den svarta graniten på de båda gårdarna. Avtal om brytningsrätten till stenen skrevs mellan direktör Hugo Gerlach i Varberg och de båda dåvarande ägarna Bengt Niklasson och Per Persson. Den senare råkade efter några år i tvist med stenbolaget, som då köpte hela gården av honom för 35 000 kronor. Byggnaderna, vars ruiner av den kvarvarande gården upphörde under 1970-talet. De sista brukarna av gården var Anna och Bernhard Niklasson och sonen Bertil.
...