Det är en kraftigt kuperad terräng som är rik på skog och vatten. På flera ställen går diabasen, den svarta graniten, i dagen. Diabas gav upphov till stenbrytning i två brott, ett norr om stationsplatsen och ett söder om, med början under 1890-talet. Innan dess bestod byn Gylsboda endast av två gårdar.
Vid sekelskiftet ägde Svenska Granitindustri Aktiebolaget marken kring nuvarande stationen, vilket också förklarar lokaliseringen av stationen och dragningen av järnvägen. Du befinner dig nu på en historisk plats! Om du börjar precis vid det gamla stenbrottet, vid vindskyddet och grillplatsen, så kan du gå runt och få veta mer om platsen - om husen, föremålen och människorna som levde och verkade här.
Berget här under är mycket gammalt. Den diabas som bryts här kallas hyperitdiabas eller i dagligt tal svart granit. Den bildades för omkring 1,5 miljarder år sedan genom utbrott från jordens inre, då flytande magma pressades upp i sprickor i jordskorpan och stelnade. Den svarta graniten har i denna trakt en hög finkornighet, vilket gör den hård och tät, av hög kvalitet och eftersökt ute i världen. En kubikmeter svart granit väger cirka tre ton. Endast en liten del av den sten som tas upp är användbar. Därför ligger det så mycket oanvänd sten kvar i skrottipparna runt Gylsboda. I slutet av 1800 - talet fanns två gårdar i Gylsboda. Den ena ägdes av bonden Bengt Niklasson, den andra av bonden Per Persson. På båda gårdarna upptäcktes rika fyndigheter av svart granit.
Direktör Hugo Gerlach från Varberg skrev 1890 kontrakt om brytningsrätten till den svarta graniten. Fyndigheterna började bearbetas både norr och söder om gårdsbyggnaderna. Vid sekelskiftet 1900 beräknas fler än 400 man ha arbetat i de båda brotten. Gylsboda växte till ett brukssamhälle med direktörsvilla, förmansbostäder och arbetarkaserner. Utvecklingen inom stenbrytningen kan indelas i tre perioder - handkraftens, ångans och elektricitetens epoker. Redan före 1900 togs ångan i bruk.
Med elektricitetens ankoms 1926 kom tryckluftsmaskinerna i bruk, vilket underlättade arbetet. Under första världskriget avstannade brytningen på grund av minskad efterfrågan. Den återupptogs senare i mindre skala.
