När järnvägen Sölvesborg-Elmhult var färdigbyggd i maj 1901 kunde stenblocken fraktas på järnvägsvagnar till Immeln och vidare till hamnen i Åhus. Tidigare hade de fraktats på hästforor i mer än 10 år. De här två kranarna användes till att lasta stenblocken på järnvägsvagnarna. Blocken fördes från stenbrotten i norr på rallar som drogs med handkraft på en smalspårig järnvägsräls fram till kranarna. Spåren där rälsen gick fram syns tydligt längs den norra kanten av stenbrottet. Flera andra kranar fanns längs kanterna av stenbrotten för att hjälpa till att få upp de tunga granitblocken från brytningsplatserna. De första kranarna var tillverkade av trä och drevs för hand, men redan före sekelskiftet 1900 togs ångan i bruk för att driva kranarna. De ångdrivna kranarna hade en lyftkraft på 15 ton vardera och användes till omkring 1930. När man började använda elektriciteten i stenbrotten 1926 byggdes kranarna om till eldrift. Efter första världskrigets slut började man använda järnkranar som var säkrare än de tidigare träkranarna. Många järnkranar har tillverkats i A K Fernströms smedja i Gylsboda. De var gjorda av U-balkar och var 10-14 meter höga.
