Många svåra olyckor inträffade i stenbergen. En som drabbades svårt var Per Eklund. Den 8 mars 1912 skulle bli den dag han sist såg ljuset sedan skulle ett nattsvart mörker lägra sig omkring honom. Han hade just kommit från bolagets läkare med beskedet att han skulle få dagsverka istället för borra på grund av en magåkomma. Hans arbetsplats var det djupa brottet Sibirien i Gylsboda. Två kamrater till honom höll på att slå en ’liggare’ i skrotväggen som skulle sprängas ner. En av kamraterna var ung och oerfaren och undrade om inte Per Eklund ville byta av honom en stund. Denne var alltid redo att räcka en hjälpande hand och tog över.\n\nDå hålen var slagna skulle Per ladda med dynamit. Skrotväggarna är alltid besvärliga att ladda eftersom de ofta har sprickor där laddningen kan hänga upp sig. Men Per hade stor erfarenhet och påbörjade laddningen. Första pluggen gick i lätt liksom den andra. Den tredje gick trögare varför Per gav den en extra tryckning med laddstaken. Samtidigt kom smällen. Stenskärvorna yrde omkring och Per kastades baklänges mot det 40 meter djupa brottets botten. Badande i sitt blod blev han emellertid hängande på en klipphylla cirka 10 meter från botten. Trots den kraftiga smällen mista han inte medvetande men allt var mörkt omkring honom. Han vågade heller inte röra sig eftersom han förstod att han låg på en klipphylla. Han togs snabbt upp av sina skräckslagna kamrater. Bolagets sköterska gav första hjälpen innan de for iväg till järnvägsstationen i Gylsboda dit ett godståg just anlände. Per fick åka med till Älmhult där en extra vagn och lok ställdes till för vidare transport till Kristianstads lasarett dit Per anlände kl. 18 på kvällen. Livet räddades men synen kunde inte klaras. Han lät efter hemkomsten trycka en liten skrift som han sålde för att få några småslantar till hjälp.
